Ibland kan jag inte förstå mig på mig själv. Jag har ett jätte problem med att vara folk nära, både känslomässigt men framför allt fysiskt. Jag får svårt att andas om någon sitter och exempelvis lutar sitt huvud mot min axel. Jag klarar inte av det. Var enda cell i min kropp vrider och vänder sig, och jag känner hur skriket fastnat i halsen, jag vill bara bort, i väg, där ifrån. Men varför? Ingen aning.. Jag har ju aldrig blivit utsatt för fysiskt våld eller något, så jag kan bara inte förstå. Jag har så underbara vänner, och det känns så sjukt att jag mår så fruktansvärt dåligt när någon kommer för nära. Klart jag kan krama folk en kort stund, men en lång kram.. Ah, då växer paniken för varje sekund, lika så känslan av att jag är instängd. Jag vill bara lämna allt, bara jag kommer där i från.