Sitter på jobbet och låter mina tankar fulla av kaos ta mig här i från, till en lite stuga lång-bort-i-stan där jag lever själv tillsammans med musik på högsta volym. Fan vad jag hatar kaos. Fan vad jag hatar känslor. Men det är väll så livet fungerar i bland. Hoppas bara allt löser sig. Fömodligen kommer det aldrig göra det, jag är sämst på känslor. Lättare att stänga av, le och leva vidare. Men oj, var du just elak emot mig? Jaha, aja, bättre och bara nicka och gå vidare.
Fan, jag behöver hjälp.
Hur beskriver man min personlighet med ett ord? Ensamvarg. Japp, that's me. Löser uppgifter, dränker mig själv i saker att göra bara för att slippa känna.
Är jag ensam hemma? Ah, ibland. Alltid med hög musik eller tvn på högsta volym. Lämnar i bland tvn på när jag duschar. Onödigt? Kan man tycka, men nödvändigt för mig.
Mitt sinne är fyllt av dåliga samveten, ångest och andra känslor jag inte kan beskriva med ord.
Fasen. Känner att mina fingrar galoperat i väg ifrån mig de senaste minuterna och skrivit allt.
Men bloggen är trotts allt min dagbok. Mitt "Safe place" där ingen kan göra mig illa. Ingen.